Skanör-Falsterbo EKO halvmaran, så gick det!

Vi värmde upp lite smått innan start, lite småjogg och strech fram och tillbaka. Kroppen kändes fin, jag har vilat och ätit som en tok och det kändes att hela jag bara ville iväg. Jag och brossan ställde oss längst fram vid start, alla startade när pistolskottet gick (dvs chippet satt på nummerlappen), det var inte speciellt mkt folk vilket var skönt och det var en bred startlinje vilket var bra!
Skottet gick, dom flesta kutade iväg i ett 3,30-4,30 tempo, jag bromsade in direkt, jag hade gärna hängt med men jag skulle inte göra det misstaget igen att gå ut för hårt! Min plan för loppet var att ligga precis under 5 tempo för att lyckas med mitt mål och orka hela vägen (målet var under 1,45 idag). Det kändes otroligt lätt att springa, jag fick verkligen kämpa med att hålla tempot nere. Jag ville gärna ligga runt 4,35-4,45 men jag saktade ner när jag tittade på siffrorna. Vid cirka var tredje km fanns där en vätskestation, jag drack på varje förutom den sista. Det blev kladdigt, hällde i mig 1-2 klunkar och resten fick tröjan smaka på.
Runt 4 km passerade jag brossan, han hade gått ut hårdare än mig och stuckit iväg med klungan när starten gick. Tyvärr hörde jag bara att han sa att det var tufft idag, sen fick jag springa vidare. Jag tog rygg på några killar som låg lite under 5 tempo, kändes bra, det blåste som attans dock ingen medvind idag (eller jo på kortaste kort sträckan, där var det medvind!) annars var det sidvind och på andra korta kortsträckan motvind. Det gjorde inget, det gick fint, märkte dock att när det var motvind så tog jag i och låg lite över 5 tempo och när vinden avtog behöll jag kraften men tempot var 4,45 istället.


Glad vid 1 mil!

Milen klarade jag på 48, 25 min pulsen låg på 169 slag/min. Det kändes väldigt lätt, jag hade mycket kvar, jag ville dock behålla känslan hela vägen i mål så jag fortsatte i samma tempo. Runt 12 km började jag känna av mitt högra knä (inte mitt dåliga knä), jag fortsatte i samma tempo och hoppades att det skulle gå över. Det blev bara värre och värre... Runt 14 km for tankarna runt i mitt huvud om att det gjorde ju ändå för jäkla ont och jag undrade vad jag riskerade genom att fortsätta. Dom tankarna tänka jag fram tills 16 km, då blev det svårt att springa, jag haltade (men sprang), jag kunde inte lyfta upp benet, utan fick springa med foten så nära marken som möjligt och med ett kort steg, allt annat var olidligt för knät. Jag tappade tempo, sprang runt 5,15-5,30 jag kunde verkligen inte springa fortare! Vid 17 km gick smärtan ner mot vad och hälsena, sen upp mot baksida lår. Nu blev jag arg, skit arg! Jag hade sprungit på en sån fin tid och allt hade känts så lätt och så ska mitt knä börja klydda. Jag är bra när jag är arg, då springer jag bra! :) Jag bet ihop, satte på en riktigt bra låt och hjöde volymen! Hittade en klunga killar som sprang lite över 5 tempo, jag bestämde mig då för att ta rygg, om dom ökar så ökar jag om dom saktar ner ja det tänkte jag inte göra och det gjorde inte klungan heller så det var ett bra gäng att haka.


Ryggarna som jag höll trogna!

Vid 19 km kom jag till himlen! Smärtan nästan försvann, visst den kändes, men jag kunde öka. Tillbaka i 4,50 tempo och bara en km kvar! Under den smärtsamma tiden så sket jag blankt i tider och om jag skulle persa, jag gjorde mitt bästa. Nu var det dock kamp mot klockan igen, jag hade en chans att klara 1,45. Vid stadion visade kl 1,43, jag ökade tempot, bakom läktaren ca. 200-250 meter bakom mål visade den 1,44.... Jag spurtade för kung och fosterland! I mål visade min Garmin på 1,44,42 och på resultatlistan stog det 1,44,40! Tjohej så lycklig jag var! Och ork fans det kvar, jag hade kunnat springa några km till faktiskt. Jag hade inte tagit ut mig helt! Kändes fantastiskt!


Min slutspurt, ren och skär lycka! :)

Snittfarten blev: 4,57 km/min
Maxfart: 3,38 km
Maxpuls: 180 slag/min
Min puls låg runt 163-169 under tiden då det kändes lätt, den rusade dock upp över 170-178 när jag hade ont, när smärtan släpte gick den ner till runt 165 igen och sista slutspurten gick den upp till 180 . Jag är nöjd, tom pulsen visade att det inte var för jobbigt.
Nu ska jag iväg till P för en god middag! Kram på er och ha en fortsatt trevlig helg!