Intervallerna lättade upp min dag!
Vaknade tidigt imorse för att hinna få ner lite frukost innan jag skulle möta upp min PT på gymmet kl.08.00. Det ösregnade ute och var riktigt grått, jag kände mig tung i kroppen och i huvudet. Morgonpigga och energifyllda jag var långt borta. Allt kändes segt och ledsamt. Idag minns jag extra mycket min vän som dog för fyra år sedan. Jag minns han med glädje, men saknar och tänker tillbaka mycket.
Jag valde att berätta för min PT att jag inte var hundra idag, då jag fått lite ångest dom senaste dagarna och känt ett kraftigt tryck över bröstet och hjärtat. (Delvis därför jag gick på Yogan) Under ångesten som kan sitta i ca. 10-30 min så får jag svårt att andas.
Detta händer i princip bara 2-4 ggr/per år och september är den värsta månaden! Inatt vaknade jag med ett tryck över bröstet, det släppte dock successivt och jag vet att det beror på den mentala biten, jag blir ledsen och jag låter mig vara ledsen då för det är sällan det händer men när det händer ska det ut! Jag tycker aldrig att man ska hålla inne på några känslor, det gör bara skada för kropp och själ!
Iaf Maurice (PTn) förstod nog att det inte var rätt dag att köra slut på mig. Han la upp ett rätt snällt intervallpass som verkligen var bra för mig idag. 2 min i 4.00-4.15 tempo sen 4 min vila där mellan, * 5 upprepningar. Han ville se lite på vilken nivå jag låg på och förklarade en hel del saker som jag skulle tänka på i min löpning. Jag är väldigt dålig på att springa den sista kilometern i ett lopp eller den sista minuten på en intervall, det är precis som att all energi tar slut när jag vet att jag är nära... Där gav han mig ett tips om att jag skulle förställa mig själv stark i mitt huvud och hur lätt det var att springa och hur mycket ork jag hade kvar. Tro mig det hjälpte mig väldigt mycket och han ökade tom farten under den minuten när han såg att jag orkade mer. Detta är något jag måste träna mycket på själv att pressa mig i slutet, istället för att tappa fart i onödan, jag kan bita ihop, det vet jag, att jag inte orkar sista km sitter bara i mitt huvud!
Efter passet kändes både huvudet och kroppen 100 gånger lättare och jag kände mig åter 100%. Tänk vad mycket träningen kan göra! Kram på er!
Jag valde att berätta för min PT att jag inte var hundra idag, då jag fått lite ångest dom senaste dagarna och känt ett kraftigt tryck över bröstet och hjärtat. (Delvis därför jag gick på Yogan) Under ångesten som kan sitta i ca. 10-30 min så får jag svårt att andas.
Detta händer i princip bara 2-4 ggr/per år och september är den värsta månaden! Inatt vaknade jag med ett tryck över bröstet, det släppte dock successivt och jag vet att det beror på den mentala biten, jag blir ledsen och jag låter mig vara ledsen då för det är sällan det händer men när det händer ska det ut! Jag tycker aldrig att man ska hålla inne på några känslor, det gör bara skada för kropp och själ!
Iaf Maurice (PTn) förstod nog att det inte var rätt dag att köra slut på mig. Han la upp ett rätt snällt intervallpass som verkligen var bra för mig idag. 2 min i 4.00-4.15 tempo sen 4 min vila där mellan, * 5 upprepningar. Han ville se lite på vilken nivå jag låg på och förklarade en hel del saker som jag skulle tänka på i min löpning. Jag är väldigt dålig på att springa den sista kilometern i ett lopp eller den sista minuten på en intervall, det är precis som att all energi tar slut när jag vet att jag är nära... Där gav han mig ett tips om att jag skulle förställa mig själv stark i mitt huvud och hur lätt det var att springa och hur mycket ork jag hade kvar. Tro mig det hjälpte mig väldigt mycket och han ökade tom farten under den minuten när han såg att jag orkade mer. Detta är något jag måste träna mycket på själv att pressa mig i slutet, istället för att tappa fart i onödan, jag kan bita ihop, det vet jag, att jag inte orkar sista km sitter bara i mitt huvud!
Efter passet kändes både huvudet och kroppen 100 gånger lättare och jag kände mig åter 100%. Tänk vad mycket träningen kan göra! Kram på er!
Verkar som att PT är förnuftig iaf. Bra att du kör på även den sista biten, så att jag inte springer om dig på halvmaran på slutet igen =) Okay, ta det lungt nu med tankarna och känslorna så ska du se att allt blir kanon. Ha det gött, Krams Brossan ;-)
SvaraRaderaTack brossan!
SvaraRaderaDet är väl tiden som räknas ;).
Läskigt det där med ångesten...Träning ÄR bra mot sånt.Liksom mot deppighet. Bra pass du fick till! 4 min tempo är riktigt bra!
SvaraRadera