Tisdagens dressyrträning

Efter 7 månaders "knappt någon ridning" så var det riktigt roligt att komma igång med dressyrträningen igen! Första dressyrpasset för mig och Totte och för nya tränaren Birgitta. Det kändes bra, hon var hård, rak och ärlig, precis så som jag vill att min tränare ska vara och hon berömde när vi var värda beröm :)! Totte kan det mesta, så det vi fokuserar på är att bygga upp honom muskelärt (då han tidigare varit skadat och vilat någon månad) och att jag ska bli lite tuffare mot honom, då han gärna försöker komma undan arbete. Efter halva passet såg Birgitta ungefär vilken nivå vi var på samt att jag började hitta fler knappar på Totte som gjorde arbetet mycket bättre och lättare! Jag har förövrigt lagt till en mycket märklig sits, vi kan kalla den "potatissäcks sistsen?" Nej men jag säckar gärna ihop och detta är inte första gången jag har lagt på mig den sitsen, det händer nämligen alltid när jag har haft ett längre träningsuppehåll (vilket har hänt tre gånger i mitt liv) 1. när jag började rida dressyr 2. efter Gandhi hade dött (=två års träningsuppehåll för mig) 3. Nu. Det var skönt att Tottes ägare Malin hjälpte mig att ta bilder, för visst känns det bra när man rider och hästen känns super efter ett tag men sen ser man hur man själv sitter... Mmm sträck på dig, tänk på axlarna check, check! Åhh vad jag har saknat dressyrträningen, inte mycket slår känslan när man känner att det släppt på en träning och att man har hittat x antal knappar till och vet vad man ska jobba med ett tag framöver! Riktigt nyttig och härlig känsla det!

Jag bjuder på några bilder ni får ursäkta hållningen! :)