Löpning är precis som livet inte alltid mjukglass och popcorn..

Började dagen med en härlig uteritt på Totte, vi skrittade mest på långa tyglar i ca . 1 timme iaf när vi inte skulle stå på bakbenen och försöka protestera. Han är hur snäll som helst min medryttarhäst men när vi ska rida ut så testar han gärna gränser och det är oftast genom att stå på bakbenen då och då. Idag var han dock medgörlig, han tänkte framåt direkt när jag var på han med sporrarna och pratade lite vett med busen. Inga frågor på det utan skrittade på i rask takt fram direkt, så förhoppningsvis blir det mindre och mindre av det tramset. :)
Nu till dagens andra utmaning, långpass i isande motvind och med en lunch i magen som jag hade ätit för tätt inpå löppasset.. De första 7 kilometrarna ville jag bara ge upp och vända hemåt, jag mådde verkligen inte bra eller ja min mage har mått bättre. Efter 7 km så började det släppa, känslan förutom illamåendet var lätta ben och en lätt andning så det var nog bara magen som spökade. Ibland kommer den där envisheten väl till pass och det är tur att man inte ger upp för tidigt! 18,33 km blev det totalt, 100 minuters löpning, snittempo 5,28 min/km 153 slag/min i puls. Det är tur att man inte bara är löpare under soliga, vindstilla dagar utan även när väder och vind är emot en och kroppen gärna vill sluta för att den känner sig lite "obekväm" det är då man har en chans att bygga lite tjockare pannben. Så idag fick jag ett riktigt bra träningspass både mentalt och fysiskt ;).