Nej, jag tycker inte alltid att det är skitkul att träna!

Jag trodde aldrig att det skulle bli svårt att hitta tillbaka till träningsrutinerna, träningen har varit en del av min vardag i hela mitt liv. Träningsrutiner är inget jag har reflekterat över ens, fram tills nu.
Efter 8 månaders hackig träning på grund av höften och efter x antal försök att bygga upp den för att sedan mötas av nederlag så är motivationen till träning en bit bort...
Jag gör mina pass, nu är jag upp i 3*4 kms veckan och nästa vecka är det dags för 3*5 kms veckan. Borde jag inte vara glad över att jag kan springa igen? Ärligt talat så är det tufft för jag springer, känner efter, springer och känner efter. Jag njuter inte längre av passen, jag är mest rädd. Rädd för att smärtan ska komma tillbaka och med den känslan av hopplöshet över att jag inte kommer kunna springa eller ens gå långt igen.
Jag hade ett dåligt pass i lördags, jag skulle testa en ny runda och rundan var längre än mina 3 km som jag skulle springa. Rundan visade sig vara 4,3 km och redan efter 2 km började det kännas i ljumsken. Smärtan är dock annorlunda jämfört med innan, den gör mig inte halt längre och den försvinner oftast tills nästa dag.
I tisdags sprang jag och Andreas 4 km, den här gången var det ett smärtfritt pass och jag njöt faktiskt av passet. Hur blir det idag? Jag ser inte fram emot att träna, men jag SKA springa och därefter göra mina rehabövningar och ett lättare styrketräningspass... Det finns tusen andra onödiga saker som jag hade velat göra istället. Jag vet också att det som är bäst för min kropp och mig själv är att göra dom där rehabövningarna för femhundraelfte gången och att springa det där känna-efter-passet, det är det enda som kommer få mig att nå mina mål. Målet är att kunna träna som vanligt, utan smärta och att springa långt igen, självklart längtar jag efter dagen då jag kan springa lopp igen!
Ingen har sagt att det ska vara lätt, många tror att jag tycker att alla träningspass är JÄTTE roliga och att jag alltid har ett stort leende på läpparna och skuttar iväg till gymmet eller ut i löpspåret. Just nu är det inte så men snart, när rutinerna är min vardag igen ska det bli så! :) No pain No gain! Trevlig helg på er!
Jag och min bror, glada och laddade inför vår första halvmara Broloppet 2010.