När sambon vill ha en hund (till)
Idag är jag trött, väldigt trött. Bra musik och en extra kopp kaffe så ska jag nog klara av dagen. :)
Just nu behöver jag en paus och någonting annat att tänka på så jag tänkte berätta om ett aktuellt samtalsämne hemma hos oss just nu.
Min sambo vill väldigt gärna ha en stor hund, han var hundförare i lumpen och älskar att arbeta med hundar (varför kan man inte arbeta med en liten Chihuahua?) ;). Han har velat ha en stor hund i hela sitt vuxna liv men har bott och jobbat utomlands den största tiden så där har inte funnit plats för en hund. Nu ser situationen lite annorlunda ut och han har alla möjligheter att kunna ge en hund ett bra liv. Vi är dock två i det här beslutet och jag har nog inte varit särskilt stöttande i tanken om en hund till men idag fick jag mig en tankeställare. Jag har världens bästa kille, han är underbar och en sak som kanske inte är så vanligt är en kille som engagerar sig i sin flickväns intresse (läs: häst) ;). Han följer med på tävlingar och träningar inte alltid men ofta, när han ser att jag är sliten så frågar han om han kan hjälpa till i stallet och ibland bara när han själv vill komma ut och koppla av. Jag uppskattar det här enormt mycket och just det att han börjar sätta sig in i mitt intresse och vill lära sig mer. Han har faktiskt lärt sig så pass mycket att han hjälper mig på framridningen med de saker han ser som jag kan förbättra och förändra. Såhär kan det låta - Upp med blicken, glöm inte att andas, tänk på händerna... Små hjälpsamma tips som jag kan behöva bli påmind om.
Vart vill jag då komma med den här texten undrar ni. :) De sista dagarna har diskussionen gått fram och tillbaka, fördelar och nackdelar och nackdelarna är väl inte särskilt många den enda som egentligen finns är att det är tidskrävande. Anledningen till att jag fick en tankeställare är att A står ut med mitt (tidskrävande!) intresse och ju mer jag började tänka på det ju mer insåg jag att jag borde göra detsamma. Han skulle aldrig säga till mig att sluta med hästar och hade jag velat köpa en egen så hade han säkert stöttat mig i det också. Så med det sagt, om han vill ha en stor hund och vi har plats för den hunden i våra liv då ska han väl få sin hund. :)
Efter några månaders diskussion om vilken ras som skulle passa oss bäst kom vi fram till en ras som vi båda kunde tänka sig nämligen Labrador. Så på söndag ska vi åka och hälsa på en kennel. A har växt upp med en Labrador i familjen, jag har ingen personlig erfarenhet mer än det jag har hört om dem så det ska bli kul att titta lite närmare på dem på söndag.
Just nu behöver jag en paus och någonting annat att tänka på så jag tänkte berätta om ett aktuellt samtalsämne hemma hos oss just nu.
Min sambo vill väldigt gärna ha en stor hund, han var hundförare i lumpen och älskar att arbeta med hundar (varför kan man inte arbeta med en liten Chihuahua?) ;). Han har velat ha en stor hund i hela sitt vuxna liv men har bott och jobbat utomlands den största tiden så där har inte funnit plats för en hund. Nu ser situationen lite annorlunda ut och han har alla möjligheter att kunna ge en hund ett bra liv. Vi är dock två i det här beslutet och jag har nog inte varit särskilt stöttande i tanken om en hund till men idag fick jag mig en tankeställare. Jag har världens bästa kille, han är underbar och en sak som kanske inte är så vanligt är en kille som engagerar sig i sin flickväns intresse (läs: häst) ;). Han följer med på tävlingar och träningar inte alltid men ofta, när han ser att jag är sliten så frågar han om han kan hjälpa till i stallet och ibland bara när han själv vill komma ut och koppla av. Jag uppskattar det här enormt mycket och just det att han börjar sätta sig in i mitt intresse och vill lära sig mer. Han har faktiskt lärt sig så pass mycket att han hjälper mig på framridningen med de saker han ser som jag kan förbättra och förändra. Såhär kan det låta - Upp med blicken, glöm inte att andas, tänk på händerna... Små hjälpsamma tips som jag kan behöva bli påmind om.
Vart vill jag då komma med den här texten undrar ni. :) De sista dagarna har diskussionen gått fram och tillbaka, fördelar och nackdelar och nackdelarna är väl inte särskilt många den enda som egentligen finns är att det är tidskrävande. Anledningen till att jag fick en tankeställare är att A står ut med mitt (tidskrävande!) intresse och ju mer jag började tänka på det ju mer insåg jag att jag borde göra detsamma. Han skulle aldrig säga till mig att sluta med hästar och hade jag velat köpa en egen så hade han säkert stöttat mig i det också. Så med det sagt, om han vill ha en stor hund och vi har plats för den hunden i våra liv då ska han väl få sin hund. :)
Efter några månaders diskussion om vilken ras som skulle passa oss bäst kom vi fram till en ras som vi båda kunde tänka sig nämligen Labrador. Så på söndag ska vi åka och hälsa på en kennel. A har växt upp med en Labrador i familjen, jag har ingen personlig erfarenhet mer än det jag har hört om dem så det ska bli kul att titta lite närmare på dem på söndag.
Vilken perfekt kille du har :). Hos oss är vi mer uppdelade på våra egna intressen. Sambon jagar, jag rider.
SvaraRaderaJag känner igen den där diskussionen om att skaffa hund eller inte. Vi hade en sådan diskussion när sambon ville skaffa Selma. Det var bara någon månad efter att min pappa hade gått bort och jag visste att vi hade en jobbig tid framför oss med renoveringen. Men efter en titt på Selma som valp var jag såld:). Och det gick väldigt bra.
Hon är och har alltid varit en hund som gillar att vara med i händelsernas centrum (om än oftast sovande). Så hon var med oss när vi klöv ved och vedträna yrde runt öronen på henne. Hon var med vid renoveringen och allt annat och det har funkat jättebra. Idag är jag så glad att vi skaffade henne! Skulle inte vilja vara utan henne.
Så det kommer säkert att lösa sig för er också på ett eller annat sätt:)
Bra resonemang, man glömmer ibland vilken tidskrävande och dyr hobby man har. En förstående man underlättar avsevärt! Klart han ska få sin vovve. ;-)
SvaraRadera