Vägen till gymmet...

Jag måste styrketräna för att kunna prestera så bra som möjligt och för att min kropp ska vara hel och orka. Vägen till gymmet är dock inte alltid helt lätt, att styrketräna är nämligen något av det tråkigaste jag vet (har min hjärna bestämt). Den försöker lägga krokben på mig 10 gånger innan jag tar mig till gymmet, ger mig anledning efter anledning att inte gå dit, visst lockar kaffekoppen och lite jobb framför datan mer (jag älskar mitt jobb ;)) eller ännu värre den varma inbjudande sängen (bara ligga kvar en liiiten stund till). Så efter återupprepade Nej och jag ska gå upp, jag ska gå dit (konversation i mitt huvud) och när jag väl har tagit mig till gymmet så är det faktiskt inte så tråkigt som mitt huvud försöker inbilla mig. Det är faktiskt rätt härligt att ta i, att öka antalet repetitioner och att lägga på lite mer vikt. Varför vägen dit ska vara så svår och varför min hjärna har bestämt sig för att det är det tråkigaste som finns det förstår jag inte riktigt. Tur att jag brukar göra det som är bäst för min kropp trots att hjärnan inte alltid håller med. Nu blir det morgonmys och den där efterlängtade kaffekoppen!