Hej då komfortzonen!

Som ni kanske har förstått i mina tidigare inlägg så går jag och funderar på en hel del saker för tillfället. Det tar rätt mycket energi och skapar en viss oro. Jag är övertygad om att det beror på alla förändringar som är på gång, jag har upplevt samma känslor vid andra tillfällen även där när det har varit mycket som har hänt samtidigt (speciellt vid flytt). Det är en konstig känsla, jag beskriver den bäst som en blandning mellan tomhet, rädsla och oro men samtidigt kommer förhoppningar och spänning in. Bästa sättet för mig att försöka få ett "tanke-uppehåll" är att komma in i ett arbets-flow eller att träna. Då släpper allt, då försvinner de negativa bitarna av förändrings-processen och jag ser möjligheterna istället. Jag gillar helt enkelt inte att flytta, men jag vet samtidigt att det kommer att bli väldigt bra tillslut! Det är rätt märkligt att jag som hela tiden försöker att utmana mig själv och som nästan aldrig ser hinder utan mest möjligheter är rädd för att flytta. Att sälja min lägenhet utan att ha hittat ett nytt hem först är verkligen att ta ett stort steg utanför min komfortzon. "Move out of your comfort zone. You can only grow if you are willing to feel awkward and uncomfortable when you try something new." Är det något jag har lärt mig med tiden så är det precis att det är när man vågar ta steget ut som man upplever de härligaste ögonblicken och dom största händelserna. Jag får helt enkelt våga tro på att det blir så nu med. :) Och till sist, ett tack till finaste Totte som lät mig vila mina tankar i en timme.